Ett stort antal personer i Kallinge, Ronneby kommun konstaterades i december 2013 vara förgiftade av PFAS efter att ha druckit kommunalt dricksvatten. Kommunens vattentäkt hade förorenats av PFAS genom brandsläckningsskum från Försvarsmaktens närbelägna övningsplats. Frågorna var många. Efter 10 år har vi en del svar.

Vi vann! Det var vi tillsammans med våra 154 klienter som gjorde det! För 10 år sedan visste knappt någon vad PFAS är och än mindre vad det innebär att ha exponerats för det. Nu vet vi mer.

Genom Högsta domstolen NJA 2018 s 475 ”Dricksvattnet” vet vi att kommunalt dricksvatten är en produkt enligt produktansvarslagen.

Högsta domstolens dom den 5 december 2023 i mål T 486-23 ”PFAS-målet” fastställde att PFAS-koncentrationer i blodet om minst 90 ng/ml utgör en ersättningsgill personskada.

PFAS har uppmärksammats genom Kalla Fakta, ”Det förgiftade vattnet”. Dokumentärfilmen ”Den bittra sanningen av Teflon” och Hollywoodfilmen ”Dark Waters” för att nämna några filmer. När PFAS-målet inleddes var gränsvärdet för PFAS i dricksvatten i Sverige 90 ng/l och nu när vi vet mer är samma gränsvärde 4 ng/l. I Danmark är motsvarande gränsvärde 2 ng/l. Vi vet idag att PFAS är avsevärt farligare än vi förstod 10 år tidigare.

Nu fortsätter arbetet med ersättningsfrågan. Hur ska dessa personskador genom förgiftning värderas? Hur ska de kompenseras?

Vi hoppas på en konstruktiv dialog med alla berörda och att vi når en lösning i godo som är tillräckligt bra för alla parter.

PFAS-målet är redan unikt men för det fall de drabbade måste fortsätta sin kamp i domstol och Högsta domstolen slutligt avgör tvisten så skulle det förutom flera år till i domstol även innebära att samma underliggande tvist kommer att avgöras av Högsta domstolen tre gånger. Det har hittills aldrig hänt i Sverige. PFAS-målet skulle bli historiskt även ur det perspektivet. En sak är klar. Vi backar inte ur oavsett de utmaningar vi står inför!

Vi företrädde 796 invånare från Arica, en liten stad i Atacamaöknen, norra Chile.

Boliden ingick 1984–1985 avtal med det chilenska företaget Promel om leverans till staden Arica i norra Chile av cirka 20 000 ton våtverksslam. Slammet, som innehöll bland annat arsenik, hade blivit över vid verksamheten vid Rönnskärsverken, där det förvarades som avfall.

Dessa privatpersoner har bott nära det område där det chilenska företaget Promel förvarade våtverksslam som bolaget fått betalt av Boliden för att ta emot och enligt uppgift skulle bearbeta. Gruvavfallet lades i en hög och det byggdes bostäder i dess direkta närhet.  Privatpersonerna gjorde i målet gällande att de hade förhöjda nivåer arsenik i urinen som en följd av att de har exponerats för våtverksslammet och att detta utgör en skada som ger dem rätt till skadestånd av Boliden.

Skellefteå tingsrätt som tillämpade Chilens rätt konstaterade att Boliden förfarit vårdslöst men ogillade talan på annan grund, att skada inte var styrkt för samtliga privatpersoner och Boliden hade enligt tingsrätten inte haft möjlighet att förutse en sådan följd av bolagets handlande, att avfallet skulle överges, byggande av bostäder etc. Hovrätten för övre Norrland tillämpade svensk lag och ansåg att Arica Victims skadeståndskrav var preskriberat varför talan ogillades redan på den grunden.

Hovrätten tillämpade principen gravity of the case på så sätt att den ansåg centrum för det händelseförlopp som innefattar den påstådda vårdslösheten ligga i Sverige. Enligt svensk rätt preskriberas en fordran tio år efter dess tillkomst vilket i fråga om fordringar på skadestånd räknas från tidpunkten för den händelse som orsakat skadan. Detta innebär att Arica Victims anspråk hade framställts för sent.

Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Carat Advokatbyrå företräder ett antal invånare i Kallinge, Blekinge län, som har förgiftats av s.k. perflourerade ämnen via dricksvattnet. Gifterna kommer från flygvapnets anläggning F17 i Ronneby 

där man använt bransläckningsskum innehållande perflourerade ämnen. Dessa ämnen är toxiska och bryts ner mycket långsamt. Av undersökningar i USA framgår det att perflourerade ämnen kan kopplas till förhöjd risk för allvarliga sjukdomar såsom testikelcancer, njurcancer, sköldkörtelstörningar och ulcerös colit.

Efter mer än åtta års kamp för rättvisa tvingas de drabbade i Arica som omfattats av rättsprocessen konstatera att domen gick dem emot. Boliden med sina långt större resurser har lyckats undkomma ansvar för den humanitära och miljömässiga katastrof som bolagets giftiga gruvavfall orsakat. Det är möjligt att utgången blivit en annan om ansvar utkrävts av Boliden redan 1998 då bevisläget var ett annat.

Boliden är väl medveten om att det avfall som skeppades till Arica 1984-85 har orsakat enorma skador i Arica och drabbat många människor hårt, inte bara privatpersonerna i målet. Trots det har Boliden aldrig visat minsta vilja att gottgöra de skador och mänskligt lidande som företagets avfall orsakat. Det är ovärdigt ett gruvbolag som vill framstå som modernt. Det rimmar också illa med Bolidens påstådda sociala ansvar och hållbarhetspolicy. För Arica Victims är det uppenbart att de förhöjda arsenikvärdena i privatpersonernas kroppar är skador till följd av Bolidens avfall.

Domstolen prövar endast vad som kan bevisas, 34 år efter det att Boliden betalade 10 miljoner kronor för att få dumpa sitt giftiga gruvavfall i omedelbar närhet av ett socioekonomiskt utsatt bostadsområde i Pinochets Chile. Domen är klargörande avseende vad domstolen anser vara bevisat. Lika klart är dock att någon rättvisa inte har skipats.  Boliden har lyckats komma undan sitt ansvar för de drygt 20 000 ton giftigt gruvavfall som skeppades till Chile i mitten av 1980-talet.

För Arica Victims,
Göran Starkebo, Jonas Ebbesson och Johan Öberg